Transport: Buss tillbaka Tokushima för boende på hotell Sakura-So
Vaknade tidigt. Vi var 4 st vandrare som skulle i väg. En kille från Polen och så en far och dotter från Frankrike.
Mycket fin vandring i skog upp till tempel 12. Nästan stigning hela tiden. Blev mycket jobbigt för ben som inte är härdade ännu. Brukar ta ett par veckor minst att få sina ”trail-legs”. Idag blev det 1200 höjdmeter upp sammanlagt.
Från T12 ner sedan på andra sidan berget 10 km till busshållplats. Jag måste ta mig in till Tokushima för att kunna ta mig till tempel 20. Nu är T19-T20 avklarade.
Mycket trött ikväll så orkar inte skriva så långt. Nu är kl 20 och det är hiker midnight. Jag kommer somna som en sten. Hann med en fish n chips och en pint Urquell på stan innan läggdags i mitt lilla rum på hotellet. Ett klassiskt japanskt rum med en futon- madrass som jag fick vika ut själv.
Vandrat 0 km på leden, vilodag, 6 km ToR Kamojima station från hostel Oyado Eleven.
Tempel 6-10
Transport Tåg Kamojima- Tokushima ToR
Idag vilodag. Tog hyfsad sovmorgon och långfrukost. Gav mig iväg vid 8:30 från mitt hostel för att gå till tåget och ta det in till Tokushima. Tyra bor på Hostel PAQ i Tokushima. Jag kände igår att jag inte hann proviantera och planera för nästa etapp som ska vara en av dom tuffaste etapperna på denna vandring. Brant klättring över två bergspass. Det var ändå en tuff dag igår och det gäller att inte överanstränga sig i början av en vandring. I Tokushima är det även en dans och matfestival i helgen. Främsta anledningen att åka in till Tokushima är dock att få hänga med Tyra en dag till.
Jag anlände till Hostel PAQ kl 10. Lagom till Tyras utcheckning. Hon hade blivit vän med ett gäng pilgrimer. Jag tog en kaffe och Tyra åt frukost och vi pratade en del med dom.
Sedan gick vi ned till festivalområdet. Det består av flera områden. Ett med internationell mat och uppträdande. Ett annat med traditionell läktare och traditionell dans från Tokushima. Vi kollade lite dans och gick igenom områdena och åt lite mat. Vi gick sedan till det internationella området och tog först en kall öl. Vilket var gott i värmen. Därefter åt vi sudanesisk mat och sedan tacos tillagade av en kille från Mexico. Riktigt gott.
Vi hängde där tills det var dags för mig att gå till tåget. Tyra följde med och vi kramades hej då igen.
Tillbaka till Kamojima där jag provianterade för morgondagen på en stor supermarket och sedan lite komplettering på family mart
Sedan full fart upp till mitt hostel som ligger strax nedanför tempel 11. Templen brukar stänga 16:30 eller 17. Jag kom fram till mitt hostel kl 16:20. Svettig i den fuktiga värmen efter 35 min promenad. Fick reda på att templet stänger kl 17, så det var ändå lugnt att hinna med det.
Jag bytte om och gick upp till templet. Gjorde cermonierna och fick stämpeln. Satte mig ner och vilade. Pratade lite med 3 norska killar som satt där.
Tillbaka sedan till hostel. Mannen som driver det här planerat mina nästa två dagars etapper och bokar mina boenden för två nätter framåt.
Transport Buss från hostel Fun Farm, tåg till Tokushima . Buss till tempel 6
Klockan på ring kl 6:20. Frukost kl 6:30. Vår värd ropade högt kl 6:25. Breakfast! Breakfast! Japansk frukost sedan med ris och misosoppa samt bambuskott. Den japanska värdmannen kom stol in och visade två stora bambuskott. Först nu förstod vi vad vi sett igår växande i bambuskogen. Det är bambuskott!
Frukosten är en gåva s.k Osetai från värdparet till oss. Vi gav tillbaka en ifylld namnlapp i retur som tack för gåvan. Vi satt en stund på golvet vid bordet med den lilla japanska damen och fixade betalning för boendet. Hon fotade oss och vi fotade henne.
Vi gick ut och vinkade hej då och tog fler foton. Därefter promenad ut till vägen för att ta bussen ner till Tatsue. Tåg till Tokushima. Jag provianterade där sedan på 7/11. Vi gick ned till floden för att hänga där en stund innan min buss går upp till tempel 6. Tyra och jag har nu vandrat tillsammans och ”gjort” 12 tempel tillsammans, men nu ska våra vägar delas. Jag vandrar vidare på Shikoku och Tyra reser vidare i Asien.
Tillbaka till busstationen. Kram och hej då. Det har varit härligt att resa tillsammans i 15 dagar. Far och dotter. Nu vemodigt att säga hej då.
Buss upp till tempel 6. Kom dit kl 11:35. Nu gällde det att sätta full fart hela dagen. Idag hade jag sex st tempel att klara av. Jag räknade på sträcka och att jag borde nå mitt hostel vi kl 19 om allt flöt på. Solen går ned ca kl 18.40.
Jag hann till tempel 10 vid kl 16. En timme innan det stänger. Tog det lite lugnt där i affären som säljer pilgrims utrustning. Han som driver stället pratar väldigt bra engelska.
Jag köpte en ny fin vit skjorta där. Den jag köpte vid tempel 1 är lite liten i storleken och inte vit längre efter några dagars vandring. Den nya ska jag ha som ombyte när jag kommer till templet. Tempel 10 är väldigt fint och ligger högt. Med många trappor upp.
Sedan nästan två timmars vandring till mitt hostel. Räknade med att komma dit ca 18:45. Perfekt timing.
Anlände till mitt hostel efter vandring över en lång bro och sedan igenom staden kamijima. Hostel ägaren tog emot och visade mig runt. Inatt blir det sovsal i bunkbed.
Duschade, åt middag och körde en tvätt av mina kläder. Skönt att sova nu efter en lång dag. Imorgon ska jag ta en vilodag för att bla hinna proviantera innan besök på tempel 12 som ligger på toppen av ett berg.
Transport buss till tempel 18. Buss en bit upp till boende.
Vaknade vid 7:30 i min plywood låda i sovsalen. Sov bra inte mycket störande ljud eller snarkningar under natten som jag märkte. Packade ihop och gick ned för Kaffe och toast. Pratade med en ung tysk kille. Han hade stukat foten och är tvungen att avbryta sin vandring.
Vi gick sedan och tog bussen upp mot tempel 18. Enligt Google skulle bussen gå nära dit, men när vi närmade os såg vi att bussen inte gick dit vi förväntade oss. Vi fick trycka på stoppknappen och kliva av. Promenad sedan på små asfaltvägar bredvid risfält. Vi passerade en bro och skrämde en mängd sköldpaddor som låg och solade och då hoppade ned i vattnet
Upp sedan till tempel 18 för att göra ceremonin. Magisk promenad sedan till tempel 19 genom bambuskog.
Sedan ned till närbutiken Lawson för proviantering för middag. Vi kollade upp att det gick en buss en bit upp till boendet, men när vi kom till busshållplats så kom ingen buss på utsatt tid. Vi fick Osetai av en man som såg oss vänta på bussen som kom åkande i sin bil. Osetai är gåvor som personer ger till pilgrimer enligt den buddistiska seden. Trail magic i en annan form för oss som är vana att prata vandrarspråk. Vi gav tillbaka en ifylld namnlapp som oxå tillhör seden.
Vi började sedan gå eftersom ingen buss kom. Bussen dök dock upp när vi gått en bit. Vi vinkade åt den att stanna. Busschauffören skakade först på huvudet och menade nekande att vi inte fick gå ombord emellan två hållplatser. Jag pekade på min klocka för att visa på att han är försenad. Tillslut lät han oss gå på. Tror han kom på att det inte var bra att neka en pilgrim.
Vi åkte två hållplatser. Sedan gick vi av och begav oss mot fun farm. Ett äldre par tog emot oss och bjöd på te och kaka medans vi fyllde i papperna med passnummer etc.
Vi blev visade runt i huset. Vi är dom enda som bor här inatt. Vi fick handdukar och fina pyjamaser. Dusch och sedan medhavd middag i köket.
Transport Buss till tempel 13. Tåg från tempel 16.
Gårdagens blogginlägg var skrivet av Ai. Blev kanske lite i konstigaste laget. Jag återgår till mitt torra berättande nu.
Vaknade tidigt. Frukost kl 7:30. Sista serveringen. Damen på boendet kom in och kollade så att vi var vakna. Den japanske mannen i sängen bredvid vaknade redan vid kl 5 och började prata högt med sig själv.
Japansk frukost är spännande. Där misosoppan och riset är det godaste. Det stekta ägget och dom klibbiga fermenterade bönorna var också OK.
Buss sedan tillbaka till Tokushima. Proviantering för lunch på 7-Eleven på stationen. Buss sedan upp till tempel 13. Jag kommer kanske skippa tempel 6-12 tillsvidare nu när jag vandrar med min dotter. Jag får se.
Vandring på små asfaltvägar hela dagen. Vi träffade på många japanska tempelbesökare men även några från utanför Japan. En kille från USA, En tjej från Frankrike samt 3 tyska bröder. Vi samspråkade en del.
Efter vi besökte dagens sista tempel gick vi ned till tågstationen i Ko och tog tåget till Tokushima. Vi ska bo på Hostel PAQ igen. Denna gång i sovsal som har små sovlådor byggda i Plywood som man kryper in i och sover.
Efter incheckning la vi in en tvätt i tvättmaskinen och gick över gatan för att ta en öl medans tvätten gick klart. Senare gick vi ut och åt på en från Hostel PAQ rekommenderad restaurang med vegetarisk mat. Maten var supergod och personalen mycket trevlig. Högsta betyg
Vi lämnade Hostel PAQ i Tokushima i tystnad, som om vi redan befann oss i en annan verklighet. Frukosten var enkel: två skivor toast, fluffiga som moln, och en kopp kaffe som doftade lite av något bekant men svårfångat. En smak av början. Vi packade ihop våra väskor och lämnade dem bakom oss – som att lämna något av oss själva för att återvända till senare.
Shikoku-leden är inte bara en väg. Den är en cirkel, en sluten loop, som om själva tiden går i varv här. Man återvänder till där man började, men är inte längre densamme.
Vi gick till Tokushima station. Tåget tog oss till Bando. Vädret var kyligt. Himlen låg som en blytung hinna ovanför våra huvuden. På 7-Eleven köpte vi vatten och proviant för dagen.
Tempel 1 låg stilla vid kanten av staden. Där köpte jag min pilgrimsutrustning: vit väst, träkäpp, stämpelbok och namnlappar. Jag såg mig själv i skyltfönstrets spegelglas. En främling, men ändå jag. Kläderna bar på en symbolik som jag ännu inte förstod, men kände.
Träkäppen. Den bär symboliskt Kukais närvaro, munken som grundade leden på 800-talet och förde Shingonbuddhismen till Japan från Kina. Har du käppen med dig, sägs det, vandrar du aldrig ensam. Kukai går vid din sida, tyst, men närvarande.
Ceremonin i templet var som en dröm i långsamt tempo. Bugningar, vatten över händer, klockans klang som försvann långsamt i luften. Rökelse som virvlade upp i osynliga mönster. En önskan skriven med blyerts på en namnlapp. Sutran som viskades mer än lästes.
Stämpeln – svart bläck, rött lack, penseldrag så levande att det såg ut som att de rörde sig – var som en liten tavla av tid, placerad i boken. Jag betalade 500 yen för ett ögonblick och att få stämpeln i min bok.
Sedan gick vi vidare. Tempel 2, 3, 4 och 5 följde som ett rytmiskt andetag. Vädret växlade. Regnet föll som om himlen grät i omgångar. Vi tog på oss regnkläder men blev ändå blöta inombords.
Vid 16:30 kom vi fram till vårt boende. En kvinna tog emot oss. Hon pratade bara japanska men log med hela sitt ansikte. Med hjälp av en översättningsapp förstod vi var duschen fanns, var vi skulle sova, hur man sa “tack” på rätt sätt.
Jag badade. Vattnet var hett, ångade som ett minne från barndomen. Men jag gjorde det i fel ordning. I Japan badar man inte före man duschar. Fransmannen – han som bodde i Japan, pratade språket, visste saker – berättade det för mig med ett snett leende. Jag hade brutit en ritual, men världen fortsatte ändå.
På kvällen åt vi middag tillsammans med två japanska män och en kvinna vi aldrig träffat förut. Vi satt tysta större delen av tiden, utbytte bara leenden och försiktiga bugningar. Deras språk var som en sång vi inte kunde texten till. Men maten talade ett språk alla kunde förstå.
En bricka med små rätter som var som stilla öar i ett större landskap: sashimi i lysande färger, len tofu, stekt grönsaksbiff, pickles, soppa, en söt apelsinklyfta. Allt smakade som om det tillagats med vördnad för själva vardagen. Inget märkvärdigt, ändå helt oförglömligt.
Vi delade vårt rum med en äldre japansk man. Han var 72 år och reste mellan templen med bil. Vi drack te tillsammans i tystnad. Han bjöd på japanska sötsaker och visade sin stämpelbok – en bok som bar spår av tyst tid, bläcklinjer som verkade leda inåt snarare än framåt.
Nu startar nästa äventyr och långvandring! Shikoku88 pilgrimsvandring i Japan.
År 2024 så gjorde jag en långvandring på 940 km där jag knöt ihop Högakustenleden och pilgrimsvandringen St:Olovsleden. Jag tror det var någonstans utefter St:Olovsleden som jag samtalade med en person om Pilgrimsvandringar.
Samtalet vill jag minnas var dels om den led vi var på, men även Caminon i Spanien. Personen sa då att den buddhistiska pilgrimsvandringen i Japan, Shikoku 88 borde du kolla in. Den borde passa dig.
Jag hade inte hört talas om den så jag googlade snabbt upp info och kände genast att detta var något för mig. Caminon i Spanien får vänta
Shikoku 88 är en traditionell pilgrimsled i Japan som går runt ön Shikoku och besöker 88 buddhisttempel. Den är cirka 1 200 km lång och kan ta 1,5–2 månader att gå till fots. Leden följer i spåren av den buddhistiske munken Kūkai (även kallad Kōbō Daishi), som grundade leden på 800-talet. Pilgrimsleden kombinerar vacker natur, kulturella sevärdheter och andlig reflektion. Många vandrar den av religiösa eller personliga skäl, men också för att utmana sig själva eller uppleva japansk kultur på djupet.
Japan med ön ShikokuVandringsled – Shikoku88
Shikoku 88-pilgrimsleden är uppdelad i fyra andliga faser som symboliserar pilgrimens inre resa mot upplysning. Varje fas är kopplad till en av Shikokus fyra regioner (prefekturer):
1. Vägen av Uppvaknande (Hosshin no Dō)
• Region: Tokushima
• Tempel: 1–23
• Här börjar resan – ett andligt uppvaknande och beslut att söka upplysning.
2. Vägen av Asketisk Träning (Shugyō no Dō)
• Region: Kōchi
• Tempel: 24–39
• Den mest fysiskt krävande delen, där pilgrimen prövas och utvecklas genom disciplin.
3. Vägen av Upplysning (Bodai no Dō)
• Region: Ehime
• Tempel: 40–65
• En fas präglad av visdom, förståelse och inre klarhet efter prövningarna.
4. Vägen av Nirvana (Nehan no Dō)
• Region: Kagawa
• Tempel: 66–88
• Den avslutande fasen som symboliserar fullbordad insikt och andlig befrielse.
Resan till ön Shikoku gick via Seoul och Tokyo. Kul att även min dotter följer med en bit. Först några dagar i storstäderna. Vi tog Shinkansen från Tokyo ned till Osaka, sedan buss till Tokushima där vandringen börjar i morgon. Vi bor nu på Hostel PAQ i Tokushima. Idag var jag på turistinformationen här i stan och fick bra info om närmaste dagarnas vandring.
Thru Hike Journal - CDT2023 - PCT2019 - Thomas "Whitney" Vincent 