Thru Hike Journal – CDT2023 – PCT2019 – Thomas "Whitney" Vincent

Etikett: USA

  • PCT Dag 54 – Zero and River crossing training in Bishop

    PCT Dag 54 – Zero and River crossing training in Bishop

    Vandrat 0 miles

    Vaknade tidigt. Packade ihop min ryggsäck för dagens utflykt. Jag ville att den hade hyfsade vikt så jag la in några flaskor vatten oxå.

    Sinatra hämtade hos med hyrbilen kl 6:45. Vi var 6 st. Sinatra, Squirell, Fireballs, Tinkerbell, Dreamcatcher och jag. Vi körde ca 30 minuter till ett ställes om heter Toms place där vi skulle möta upp vår instruktör Calvin.

    Calvin väntade där på oss. Vi hälsade och presenterade oss. Calvin hade inget Trail name, så vi föreslog Big pipe, för han hade ett ovanligt stort avgasrör på sin lilla Mitshubishi.

    Calvin gav oss först muntliga instruktioner på land. Därefter fick vi träna formationer på land. Sedan blev det träning i Rock Creek.

    Vi ställdes för större och större utmaningar och svårare vattenpassager hela tiden. Mycket bra träning inför vår nästa Sierra Nevada sektion.

    På vägen hem stannade vi på Toms place. Ett anrikt ställe från början av 1900-talet. Det var tydligen en av dom första bensinmackarna i trakten.

  • PCT Dag 51 – Forester Pass

    PCT Dag 51 – Forester Pass

    Tent site mile 774.7 – 788.5 Bullfrog Lake vandrat 13.8 miles

    Vaknade 2:10. Jag, Spartan och Tinkerbell kom iväg kl 3:15 i mörkret med vår pannlampor på. Vandring i snö och det var svårt att se någon led.

    Vi kunde se ljuset av pannlampor framför oss. Vandring fram till passet där det var snö mesta biten upp förutom en bit på slutet innan ”ice chute”. Det kändes bra hela vägen upp och att passera ”ice chute” gick fint för alla. Det blev lite kö precis under. Forester Ice chute är en fruktad snöbrant som lutar brant nedåt från berget. Där vill man inte ramla.

    Det var skönt att komma upp på toppen där solen lyste och värmde. Forester Pass är högsta punkten på PCT. 4000 m öh

    Vi tog oss sedan ned på andra sidan och vandrade länge i snön samt åkte kana.

    Tillslut kom vi ner mer i dalen och det blev mer snöfria bitar. Jag nådde fram till en flod. Det fanns en stock som man kunde ta sig över. Den låg högt över den rusande forsen. Dom flesta ungdomarna balanserade över, men det ville inte jag. Jag gick med några andra uppströms men vi hittade inget alternativ.

    Nere vid stocken var nu Fireballs och Bibs dom satt ner och ”scootade” över. När dom var över så gjorde jag lika dant.

    Jag träffade på Tinkerbell och Spartan. Vandrade med dom resten av dagen. Vi kom fram till en Trail magic av Sherpa mitt i skogen. Där bjöds på grillade ost tortillas, kaffe med Whiskey mm. Dom tog även vårt skräp. Helt otroligt eftersom dom måste bära ut det.

    Vi lämnade PCT och tog av på Bullfrog Lake Trail. Där träffade vi en Ranger som kollade våra PCT permits och gav oss info.

    När jag kom Bullfrog lake så hittade jag inte Tinkerbell och Spartan. Jag tältade nere vid sjön med Fireballs och Bibs

  • PCT Dag 49 – Mount Whitney

    PCT Dag 49 – Mount Whitney

    Toppbestigning av Mount Whitney – vandrat 12 timmar + 3 miles PCT.

    Vaknade av att mitt armbandsur ringde 23:25. Det mesta var redan packat för toppbestigning av Mount Whitney. USAs högsta berg i dom nedre 48 staterna.

    Lämnade tält, sovsäck och björnburk tog endast rygga med varma kläder,snacks och en flaska vatten

    Vi gav oss iväg kl 24 med pannlampor. Jag och Machine var i täten. Men det måste varit minst 20 – 25 personer på väg upp. Många passerade och man såg pannlampornas ljus. I början var det svårt att hitta leden och sedan kom man ut på dalens snöfält. Men snön var hård och fin att gå på. Tillslut kom vi upp till berget och ledens switchbacks började. Dessa var snötäckta på några ställen, så då fick jag ta fram isyxan och mina micro spikes.

    Vid soluppgång så var vi inte ända uppe. Men utsikten var fantastisk.

    Eftersom det var 40 år sedan jag senast var på toppen av Whitney, så var det mycket känslosamt för mig. Jag besteg toppen 21 juli 1979 och nu 20 juni 2019. Att nå Whitney har varit mitt stora mål med vandringen och om jag når Kanada så är det en bonus. Jag grät två gånger på toppen av ansträngningen och av känslorna kombinerat.

    Uppe på toppen var det mycket kallt. Så vi vände neråt efter ca 30 min. Switchbacksen och snön nerför gick lättare i dagsljus än uppför i mörket. Men den långa platta dalen var mycket jobbigare i den av värmen mjuknande snön.

    Jag nådde tältet kl 12 så totalt tog vandringen 12 timmar för mig. Jag var helt slut. Min energinivå var låg. Jag hade endast ätit några snackbars på hela dagen. Jag lagade mat och åt och sov sedan några timmar. Jag trodde inte jag skulle gå något mer denna dag.

    När jag vaknade pratade jag med några andra hikers. Dom skulle gå 3-4 miles och tälta längre fram mot några flodpassager, så att dom kan tas så tidigt som möjligt på morgonen innan solen ökar på smältvattenflödet.

    Jag fick med mig Machine på att vandra några miles. Jag gick 3 miles tills jag träffade på Tinkerbell och Spartan som slagit upp läger. Jag slog oxå upp mitt tält där.

    Machine anslöt något senare. Det blev en kall natt

  • PCT Dag 37

    PCT Dag 37

    Tent Site mile 578.5 – Robin Bird Spring 602.1 – Vandrat 23.6 miles/ 38 km

    Vaknade tidigt. Ron var klar att ge sig av kl 5 och jag kl 5.22. Vandring 5 miles till vattenkällan vi inte orkade fram till dagen innan. En hel del hikers där som campade.

    Vandringen gick fint på förmiddagen, Jag träffade på Malin vid mile 587, vilket var kul. Kolla in hennes PCT vlog här. Jag är med i avsnitt Day 56. Jag passerade även 600 mile markeringen.

    På eftermiddagen gick vandringen trögt dom sista timmarna innan jag nådde fram till Robin Bird Spring. Ron hade redan varit där ca 1 timme och han höll en tältplats åt mig. Våra tält var tätt placerade tillsammans med Aquaduct man, GlowWorm, Shady, Ron och mig

    600 miles
  • PCT Dag 36

    PCT Dag 36

    Tehachapi Willow Spring Road mile 558.5 – Tent Site Mile 578.5 – Vandrat 20 miles/ 27.4 km

    Vaknade på mitt hotellrum vid 4. Packade ihop. Gick ned till frukosten kl 6. Träffade Ron där. Checkade ut från rummet. Åt en rejäl hotellfrukost med Kaffe, juice, äggröra, pannkaksvåffla, youghurt, bagel och frukt.

    Strax innan kl 7 gick Jag, Ron och Hobbit (Kina) ut för att lifta. Det dröjde inte länge förrän vi blev upplockade av en vänlig man i en pickup truck. Han var på väg till sitt jobb. Hobbit skulle till Highway 58 men Ron och jag skulle gå på leden från Willow spring road. Han som körde var vänlig nog att köra till båda ställena. Han sa att det inte gjorde nått för ”I’m the boss”.

    Ron och Jag blev avsläppta vid Willow Spring Road, där vi tidigare lämnat leden. Det är 8 miles att vandra över berget innan man kommer ner till Highway 58. Många vandrare ”slackpackar” denna sträcka. Dvs går den endast med en lätt rygga fylld med ett par vattenflaskor och återvänder till hotellet. Ron och jag gjorde inte det. Vi gick med fullpackning och fortsatte sedan vandringen uppåt efter Highway 58.

    När vi precis gått över bron över Highway 58 och gick parallellt med motorvägen så hårde vi ett stort dån och kände en tryckvåg i ryggen. Jag duckade och Ron kastade sig till marken. Det kändes som om det var en kryssningsmissil som kom rakt emot oss. Men det var ett jaktplan som passerad i överljudsfart rakt över våra huvuden, nära marken. Jag klarade mig bra. Ron vrickade sin onda fot lite.

    Vandringen fortsatte med stigning i mycket kraftig blåst uppför berget. Det kändes ibland som man kastades av leden och man fick hålla emot med vandringsstavarna. Vi var trötta när vi kom upp och beslöt att slå läger tidigt vid 17:30 när vi hittade två fina tältplatser i en vindskyddad skogsglänta

    Ron
  • PCT Dag 32 – Nero at Hiker Town

    PCT Dag 32 – Nero at Hiker Town

    Sawmill Camp mile 298.2 – Hiker Town mile 517.6 – Vandrat 19.4 miles/ 31.2 km

    Började vandra i soluppgång strax efter kl 5. Passerade 500 mile markern. Förmiddagens vandring kändes bra, men dom sista timmarna ned fram till Hiker Town gick tungt i värmen.

    Träffade Bob som driver Hiker Town. Han sa att alla stugor var fullbokade, men att vi kunde Campa på baksidan.

    Hiker Town

    Jag hade tydligen passerat Ron utan att märka det för han hade ännu ej kommit ned till Hiker Town, men det visste jag inte då. Utan trodde han var före och åkt till Neenatch Cafe&Grill. Jag fick skjuts dit av Bob i hans gamla BMW.

    Träffade Eleven och Dale där och fick deras pizzabitar som dom inte orkade. Beställde en bönburgare med pommes.

    Efter att ätit handlade jag lite resupply. Främst godis och bars samt lite tonfisk och electrolytes. Blev sedan bjuden på en Goose Island IPA av en annan hiker som köpt en sex pack.

    Fick skjuts tillbaka till Hiker Town där jag träffade Ron. Vi slog upp våra tält på baksidan och tog en dusch.

  • San Diego

    San Diego

    Lämnade idag San Francisco. Tog BART från Civic Center till SFO. Därefter ca 1 timmes flyg till SAN. (Det måste varit medvind då den var utsatt till att ta 1,5 timmar). Blev sedan hämtad på flygplatsen av volontären Rich som bor i Seattle och som kommer ned till San Diego för att hjälpa hikers i ett par veckor. Jag anlände till Scout & Frodos, legendariska ”trail angels” i San Diego, som tar emot 25-30 hikers i sitt eget hus dagligen i mars-maj. Jag blev välkomnad av Scout och fick en 12 minuters rundtur i huset. Skrev upp mig för att åka med till Adventure16 outdoor-butik kl 13 och sedan att kl 15:40 åka till AT&T butiken för ett USA SIM-kort. Middag sedan med lite info från Scout. Därefter samtal och umgänge med de andra som ska starta PCT. Träffade två svenskar som startar imorgon

  • Pre PCT hike visit to San Francisco Bay Area

    Pre PCT hike visit to San Francisco Bay Area

    On April 26 I started my travel from Sweden to California. I have now soon spent 5 amazing days with the Hoover family’s. Staying in Los Gatos and in downtown SF. Enjoying spending time together, mountain biking, disc golf in Golden Gate park and talking about all great memories from 1978-79, the year I spent as an exchange student in Livermore with the Hoovers. An extraordinary and amazing year with an amazing family. Early tomorrow morning I will go to the SFO airport to fly to San Diego. I will get picked up by Scout&Frodo. From then on I will be in the hiker community 🙂

  • B1/B2 Visa application approved today!

    B1/B2 Visa application approved today!

    I have decided to start writing the blog in English. I have included the google translate below so it should be easy to read fairly well in any language 🙂

    Today was a very sunny and nice morning in Stockholm. The city showed its best side, water and sunshine. I went to the US embassy by foot I had an interview appointment at 9:30 PM. When I arrived at the embassy entrance it was about 30 people inline. A US embassy guard asked if anybody had a laptop. I said yes and he told me I couldn’t bring it in and the option I had was to leave it at the church across the street. I left the que to leave my laptop at the church. They wanted 30kr to store it. So good business for the church by the embassy!

    Went back to the line and it took more than 30 minutes to get inside. On the inside there was a 45 minute wait until I was called in for interview. The first person to interview me was a Swedish man who asked me why I was applying. I told him about the PCT and he wanted to know more. I told him about the PCT permit and that the hike is getting more popular each year. He had understood that on the increase in Visa applications. We made some jokes on my passport photo, as I look like a serial killer on it 🙂

    I then had to sit and wait again for about 20 minutes to get the message if the Visa is approved or not. My name was called again. I now had to do the 10 finger fingerprint and a woman asked me questions, if it was ok with my job to go (answer that I haven’t told them yet) if it is ok with my wife ( answer yes).

    I then got the message that my Visa application is approved!!

    This is another step towards the PCT adventure dream! We will see if all the pieces will fall in place so it will become true.

    The next step is to get the PCT permit on November 1 and do a lot of research on gear, food etc to learn more on

  • Hey Thomaas!

    Som sagt så är det nu 2018-19, 40 års jubileum sedan jag var utbytesstudent i USA 1978-79.

    Bloggnamnet är en liten hyllning till mitt år med The Hoover family i Livermore.

    När jag anlände till USA så frågade dom hur man uttalar mitt namn på svenska.

    Jag sa då Tooo-mas som vi säger. Men när dom sa det så lät det mer som To-maaas, på det sättet som man utalar namnet på Spnska – Tomás. Detta ligger dock närmare det svenska än hur man på engelska uttalar Thomas, där m ligger med i första delen Tom-ääs.

    So under mitt utbytesår så gick jag under namnet Tomás eller Thomaas 🙂 Det var jag nöjd med 🙂

    Litet kul tillägg är att jag under sista året i gymnasiet kallades får måsen eller maas om man skriver å som dubbel aa. Kanske lite långsökt  🙂